Lag om inkorporering av barnkonventionen

Frågan som kan ställas är dock, kort tre år efter att lagen om inkludering trädde i kraft, om införandet av barnkonventionen gjorde någon skillnad? Men innan vi går in på frågan om konsekvenserna av inkludering bör något sägas om vägen och varför inkludering har blivit en fråga alls. Barnkonventionen antogs av FN: s generalförsamling och trädde näbbgädda horngädda kraft samma år, Sverige ratificerade konventionen, det vill säga riksdagen beslutade att Sverige skulle vara bundet av internationell rätt.

Sverige var ett av de första länderna i världen att ta detta steg. Betydelsen av ratificering i det nationella rättssystemet beror på den inställning som en stat har till internationell rätt. Traditionellt sägs det vanligtvis att staten antingen kan vara monistisk och betrakta nationell och internationell rätt som delar av samma system, men på olika nivåer eller dualism, där nationell och internationell rätt är olika rättssystem.

I praktiken är det sällsynt att ett lag inkorporering är rent monistiskt eller dualistiskt, och poängen med denna uppdelning har också blivit större. Ändå kan begreppen monism och dualism användas som ett sätt att förstå de grundläggande principerna för förhållandet mellan nationell matta tål regn internationell rätt, liksom vad som krävs för tillämpningen av lagen.

Sverige beskrivs ofta som ett land som mestadels tillhör en dualistisk tradition. Kort sagt innebär detta att en internationell konvention på något sätt måste införlivas i svensk rätt för att kunna tillämpas i enskilda fall, till exempel i domstol. Det finns olika sätt att göra detta. Den vanligaste formen barnkonventionen omvandling, eftersom konventionens artiklar eller principer har skrivits om och införlivat befintlig svensk lagstiftning.

En annan metod är att upptäcka normens harmoni, när lagstiftaren konstaterar, vanligtvis vid ratificeringstidpunkten, att den svenska lagen uppfyller alla krav i konventionen och att inga ändringar eller tillägg krävs. Det tredje sättet att ingå är när själva avtalstexten eller stora delar av personen som sådan förvandlas till svensk lag. Transformation är den vanligaste metoden, och i skrivande stund har endast två konventioner om mänskliga rättigheter införlivats i svensk rätt: Europeiska konventionen om de mänskliga barnkonventionen och Barnkonventionen.

Det bör tilläggas att detta inte är så att du bara kan välja en metod; flera kan tillämpas parallellt, vilket var fallet med barnkonventionen. Detta är nödvändigt. Men argumenten som presenterades i utredningen, så att inkludering verkligen stärkte barnens rättigheter, är för svaga. Det lags inkorporering en risk att han slutar i en symbolisk handling och fokuserar på andra mer effektiva sätt att arbeta för barns rättigheter.

Det finns redan artiklar från Barnkonventionen om svensk lag, och utredningen visade inte att inkludering skulle göra någon viktig skillnad, till exempel för att stärka principen om barnets eller barnets bästa för att bli hörda. Förra veckan kom remisstiden ut och mycket kritik riktades mot utredningen i mediedebatten.

Och därmed var kritikerna Liu: s opinionsforskare vid Socialdepartementet: Bengt Sandin och Anna Sparman, båda professorer i ämnet barn, Judith Lind, universitetslektor och Jonathan Josefsson, doktorand vid samma institution. Naturligtvis tror vi att detta som kunskapsmyndighet är allvarligt. Samtidigt har utredningen inte de fördelar och nackdelar som inkludering kan få korrekt bifogad.

Det här är extremt mångfacetterade frågor som berör så många områden i samhället, inte bara de områden som ingår i utredningen och de juridiska aspekter som är inriktade på. Det behövs en bredare kunskapsbas, säger Jonathan Josefsson. Med tanke på barns rättigheter, kan du ge exempel på några allvarliga invändningar mot att allt är förenligt med barnets rättigheter som du tar upp?