Löntagaren tidning

Annika Strandhäll är på rätt väg med förslag om arbetstidsförkortning. Bilden: Christer Unfors, men under ett halvår har tanken och genomförandet av en allmän arbetstidsförkortning aldrig varit på allvar på den löntagaren tidning agendan. Och Sverige släpar efter nu. Arbetstiden minskar i flera länder. Att stänga arbetstiden innebär att den makt som arbetsgivaren har över arbetstagaren minskar och att den bokstavligen är: arbetstagaren blir lite mer ledig för varje minut löntagaren tidning arbetsdagen förkortas.

Och förmodligen friskare också. Därför är frågan om arbetstid ett extremt uppenbart maktproblem: det finns en kamp i det, ja, ja, om var våra kroppar är tillåtna. Jag tror inte att det är en slump att socialdemokratin och hela arbetarrörelsen försvagades under det långa halvseklet när frågan om arbetstid togs bort från den politiska agendan. När kampen för detta tydlig ansvarsfördelning dör något i arbetarrörelsen.

Men så snart någon andas om denna typ av reform stiger rätten omedelbart i Falsettor, som det alltid gör när anställda strävar efter större frihet. Nu har den socialdemokratiska arbetsgruppen under ledning av Annika Strandhäll äntligen lanserat ett förslag inom en timme i veckan. Förslaget kommer att antas på nästa partikongress, men det är ytterst oklart hur partiledningen kommer att göra det.

Förslaget är mycket försiktigt: för det första en stor undersökning där flera tusen anställda får kortare arbetstid. - Det är viktigt att göra det bästa av situationen, säger löntagaren tidning Jonny Smeds. I snart 46 år har medarbetaren lämnat viktig information och på alla sätt givande läsning på svenska om facket i Finland. I framtiden kommer tidningen att bestå av en webbplats och ett digitalt nyhetsbrev.

Katastrof. Dessa ord användes av Anders Bj Xvirkl Xvif vid FSD-kongressen i Vasa tidigare i höst, när han ångrade ett tal om att en anställd slutade som papperstidning. Han är inte ensam i besvikelse, men sammanfattade det tydligast. I dag, på torsdag, kom det senaste numret av fackförbundet Folkets tidning till Arbetarbladets post.

Ett melankoliskt ögonblick. Denna känsla lyser också genom ledartexten i det senaste numret från chefredaktören Jonny Smeds. Fackföreningar som inte hade resurser för korrekt information på svenska kompenserade sina svenska medlemmar för medarbetarabonnemang. Det sker ingen konvertering av abonnemangskostnader till den svenska tjänsten. I senaste numret av medarbetaren finns en fördelning av facklig information på svenska, i en tabell med tolv centrala punkter.

Där det finns information på svenska är det grönt fluff och där det inte finns information på svenska är det rött. Det bör bara noteras att de röda är större än de gröna. Löntagaren tidning gör det bättre, andra gör det sämre. Detta är ganska förståeligt när man tittar på resurserna. Nu ska det enligt Smid nu tillämpas på FFC för att stödja facken och hjälpa dem att producera material på svenska.

Därför har fackföreningarna något att arbeta med. Även för en anställd väntar de största problemen, eftersom tidningen blir helt digital. - Det är en stor fråga, säger Löntagaren tidning.